Vi fick lov att börja med att städa ur stugan i Klimpfjäll, och passade på att ta varsin morgon-glass innan vi gav oss iväg. Efter bara nån km gick vi in hos Handlarn och laddade upp med mer energi, både direkt och till senare. Har man tur kan måltiden bli en riktig festmåltid i en raststuga. Sådan tur hade vi vid lunch när vi kom till Slipsikenstugan. Där hade folk lämnat en massa mat som vi drygade ut lunchen med.

Läs Vidare

Vi hade just ätit frukost då det började regna. Karin tycker inte om regn och Jocke tycker om ett lugnt tempo så idag tog det lång tid innan vi kom iväg. Regnet lättade och vi skyndade oss iväg till Tjåkkelestugan, en dryg timme bort. Stugan var fräsch och jättefin så vi stannade för lunch. Det fanns en vedspis så Jocke tände en liten brasa så att vi kunde få lite värme och torka kläder.

Läs Vidare

Efter någon kilometer i fjällskog sätter Jocke staven i munnen och stannar. Då får Karin syn på kantareller i kanten av stigen. Vi plockar och hinner inte gå många meter innan vi hittar fler. Vi fick ihop en hel påse! Det var väldigt folktomt längs leden. Vid lunch gick det förbi ett äldre par. Resten av dagen var händelsefattig. På kvällen fick vi se en falk jaga en fjällabb.

Läs Vidare

Idag startade vandringen i skog, det var inte jätteroligt för någon ordentlig stig fanns inte. Man går i princip efter en skoterled. Men! Det som lättade upp dagen var att vi hittade kantareller! Självklart stannade Karin och plockade. I närheten av Bojtiken kom vi ut på en grusväg och kunde välja att antingen följa leden eller gå på väg på andra sidan sjön. Vi valde vägen för att det skulle gå fortare att gå plus att Jocke kunde gå i sandaler.

Läs Vidare

Även den här dagen skulle spenderas med att gå på grusväg. Det var skittråkigt och solen gassade. Men efter lunch kom räddningen! En man i en bil rullade förbi, stannade och frågade om vi ville ha skjuts. Vi tackade ja! Mannen som heter Tage berättade att han frågat flera vandrare om de vill ha skjuts men alla har tackat nej (det beror på att det bara är folk som går Gröna bandet här och de får inte bli skjutsade).

Läs Vidare

Idag gick det tungt att börja gå igen. Dels för att vi är slitna och dels för att ryggsäckarna är tunga. Jockes väger 29kg och Karins väger 22kg. Vandringen började längs E12 och sen svängde vi in på en grusväg mot Virisen. Mörka moln for fram och vi blev duschade av en åskskur. Trötta och blöta satte vi oss och vilade lite när en dam kom ut och frågade om hon kunde bjuda på något.

Läs Vidare

Från Syterstugan borde vi ha kommit iväg fort på morgonen, eftersom vi slapp packa tältet. Men icke. Jocke tycker det är skönt med lugna mornar, och tar gärna en extra kopp kaffe. Samt pratar med andra… Hur som helst kom vi iväg tillslut. Jocke hade vandrat i området tidigare men utanför leden så han skulle gå i gamla fotspår och lämnade leden för en “genväg”. Karin, som följde leden, kom först och torrast till Syterskalet där vi möttes igen.

Läs Vidare

Ca 8 km till Servestugan, 14 km till Tärnasjöstugan och 14 km Syterstugan. Och allt det tog endast 11,5 timmar. Men vi tar det från början. Vi hade övernattat i den ganska trevliga och vindskyddade dalen. När vi kom upp lite längre på fjället, på väg mot Servestugan friskade det i rejält. Vi gick i ganska fint och blåsigt väder men bort mot horisonten såg vi ovädersmolnen hopa sig. Dit skulle vi.

Läs Vidare

Två timmar utan rast tog det oss att gå till Ammarnäs. Leden går inte in i själva samhället så när vi typ gått förbi tog vi av oss väskorna och gick tillbaka. Vi gick till byns mataffär och där såg vi en gubbe som åt glass. Han hade vi tidigare gått om… 400 kr fattigare men många kalorier rikare fortsatte vi mot Aigertstugan. Det var skönt med de extra kalorierna för det var ganska brant uppför.

Läs Vidare

På kartan såg det ut att vara lättgådda 14 km till Rävfallsstugan där vi tänkte äta lunch. Vi tvivlar lite på skyltarna som står längs leden för ibland går det jättefort att gå någon kilometer men i det här fallet var sista kilometern jättelång! Trötta och hungriga kom vi till slut fram till Rävfallstugan där vi åt lunch. Sedan bar det upp på fjället igen. Nå går leden som på en kam så man har fjäll på båda sidor om sig.

Läs Vidare