Myr, myr och myr

När vi vaknade hängde dimman tung över sjön. Men efter frukost och förberedelser hade solen gjort sitt och dimman var borta. Vi började gå i den gassande solen, men han inte mer än någon km innan Tommy kom ikapp oss med bilen. Vi fick skjuts ner till järnbron där vi tackade och sa adjö.

Nu började de jämtländska myrarna. Vi gick på myr, myr och myr i skoterspår.

Det fanns inga spångar. Vi åt mat två gånger på kort tid.

Efter ett tag kom lite skog att gå i och Karin trillade i ett nedfallet träd.

Att gå på myr var väldigt energikrävande, speciellt när det gick lite uppför. Så när vi kom till Ankarede var energin typ slut, även den vi skulle äta. Då hade vi fortfarande flera km kvar att gå, upp på Rödfjället.

Vi skulle till ett litet vindskydd men kom aldrig så långt. Karin blev för hungrig och trött, så vi stannade vid en bro, åt middag och slog läger.