Det är hit man kommer när man kommer hem

Vi är på väg att hamna i en ny bana, att gå upp tidigt. Vi var först ut ur tältet bland de som låg i närheten för vi övernattade.

När vi satt där i godan ro och åt skorpor kom det en rejäl regnskur och blötte ner allt… När vi sedan gått några hundra meter på andra sidan bron var det snustorrt.

Vi hann gå en bra bit plus äta lunch med en koreansk kille innan nästa regn med åska kom. Efter att vi satt på oss regnkläder och vandrat en bit slutade regnet och vi kunde konstatera att vi var lika blöta utanpå som inuti. Det rann ur Karins ena ärm.

Inför nästa regnskur hade vi en annan taktik, nämligen att gå i skjorta och regnbyxor. Det blev blött och lite kallt men kändes som en ganska bra idé eftersom det var ungefär samma resultat med regnjacka.

Regnet hade avtagit när vi kom till övernattningsplatsen så vi skyndade att sätta upp tältet och sen tvätta oss och laga mat.

Nu, vid 21:00, ligger vi i tältet och har typ 1.000.000.000 knott utanför i absiden.

Och juste! Ni kanske undrar över titeln, som ju är Piteås motto. Ikväll sover vi nämligen bredvid Piteälven!