När är vi framme?

Vi vaknade till riktigt pang-väder, med en lagom medvind. Dessvärre var vi för långsamma att komma iväg så det han bli kallare och sämre väder.

Vid det här laget hade Jocke börjat få ganska ont i fotleder och knän så Karin fick bära Jockes väska utför.

Dagen karaktäriserades av låg fart och i stort sett bara en lång väntan. På slutet var det bara ett vad, lite upp och lite ner. Men givetvis så var det inte bara så lite upp och lite ner.

Det var en bra bit rakt upp, så Karins andning påminde om ett ånglok. Sen var det en låång platå. Till sist var det rätt ner i Dividal-skogen.

Vid 22:00 var vi framme vid Dividalshytta i ett tjockt moln av mygg, men mycket vackert väder. Vi lagade mat och slog upp tältet. Sen fick dagen avslutas med middag i tältet, för att slippa äta (och bli äten av) mygg.